Ur Hufvudstadsbladet 20.8.23:

Tiden, som alltid gäckat forskare och filosofer, har varit en viktig ledtråd i mycket av Klinkmanns forskning under de senaste åren. Här kommer boktitelns första del in i bilden för den flygande skatan är ett viktigt motiv i Pieter Brueghels den äldres oljemålning Jägarna i snön (1565), som behandlas i den första betraktelsen.

Står skatan i likhet med jägarnas jakt för någon slags högre mening eller vad jagar egentligen jägarna? Å andra sidan ser de trötta ut, är de kanske på väg hem? Är skatan svekfull som i nederländsk folklore eller bara en gäckande skärningspunkt för åskådarens tolkning?

De något längre essäerna fungerar bäst, som de som behandlar symmetri, spleen och decennier och generationer, för då hinner Klinkmann utveckla sina infall. Ofta fungerar de komprimerade analyserna som en aptitretare för läsaren att lära sig mera om ämnet från källor som angivits. De kortare förblir något av hugskott, inte minst i avdelningarna om media och film. Men också här finns små fynd som ”Film och verklighet”, ”Avståndsproblem” och ”Hitchcock”.

I avslutningen får vi läsa om boktitelns andra del, pingvinen, som är en leksakspingvin som författaren har på sitt arbetsbord. Så bildar skatan och pingvinen två dimensioner som bidrar till det han kallar ”den återvändande reflektionen” någonstans mellan det självupplevda och kulturforskningen ”i marginalen”.

Inledningen och avslutningen är längre essäer som motiverar och ger djup åt Klinkmanns kunskapssökande genom blixtbelysning. Också en kulturforskare kan då och då fånga skatan i flykt.

En välskriven och vacker liten bok att begrunda och fundera vidare på, lättsmält men full av uppslag.

Bo Pettersson